och tänkte inte göra det heller. . . för att jag har annat för mig och som kanske är viktigare. 

Jag ägnar mig år massor med annat en att bara sitta ovch blogga hela dagarna, som vissa andra personer kanske gör. för att jag har ett liv. Jag ägnar mycket åt mucik och min kreativitet.. mina djur och vänner <3 

För det betyder mer en att blogga och skriva om hur jag kanske mår eller vad som händer ilivet. Jag tror inte att der är så jäkla många som en då bryr sig. . . 

vf skulle ens folk. 

Nu säger jag inte att jag inte bryr mig, för det gör jag. 

Men jag bryr mig bara om det folk som förtjänar det och som kanske mår dålig.

För jag är en sådan person som hjälper andra som mår dåligt. För att jag skälv går igenom massa skit varge dag. 

Och jag kanske inte vill att andra ska gå igenom det med. 

Tack, nu fick jag det sagt. 

Idag.. om ni undrar, så ska jag kanske ut och övningsköra med morsan.

Sen så vet jag inte så mycket mer, blir väll att man tar det lugnt och sitter vid datorn. 

Försöka vara social med <3 :3 

Saknar "min" kille som fan. Han har åkt långt som fan nu upp i sverige och ska praktisera. Han fick även ett jobberbjudande, men tackade nej. Dels pga att han vill vara med mig och dels för att han vill gå klart sin utbildning.

Sen vill han plugga vidare. Älskar min lilla nörd~

Önskar mycket att han va hos mig / eller att jag va hos honom. 

Så att man kan mysa, det är det bästa som finns i världen.. att mysa med den person som man älskar och vill spendera sitt liv med. Fan va jag saknar mys känslan, den e så mysig.

Jag kan gilla att man bara ligger och myser i sängen eller i soffan, om man kollar på någon film då. Äter litte gåtter och några pussar då och då, hihi~

Vad gillar du/ni med att mysa, vad är bäst? :3

En och en halv vecka får jag vänta tills jag och min älskade kan träffas igen :3

Längtar super mycket! :D <3

Jag önskar att jag hade en pappa, eller det e det jag har. Men han är död för mig... tyvärr. D: 

Det börgade närjag va liten.. så länge jag kan minnas iaf. 

Det va så att jag och min syrra bråkade väldigt mycket när vi va små, det va om allt möjligt.

Men när man är liten och har syskon, så bråkar man mycket. Det är inget som man kan undvika i levet. 

Fast min pappa kunde inte hantera alla dessa situvationer. 

Så det kom då till den dagen, då hela mitt liv förendades. 

Den dagen som jag ångrar, men det e inte någonting som jag kan änra på.. och det är inte precis någonting som jag kan skylla mig själv för. Vad som hände, det va inte mitt fel. Jag va bara ett barn. 

men iaf, det va så att jag och min syrra bråkade. 

Min pappa tappade tålamodet och tog mig hårt i armen, skällde ut mig och tryckte upp mig mot väggen. han ströp mig. Och jag kan fortfarande minnas denna händelsen som om det vore igår. Jag vill inte minnas. . . 

Jag hatar att det hände.. denna insidensen förendrade mitt liv och hela min relatuion till min pappa. 

Sedan dess så har det bara hänt mycket mer och saket blev värre mellan oss. 
Vi bråkade myckt och han sa saker till mig, som t.ex : 
jag vill inte ha en ful dotter.
Du kan inte ta hand om dig.
Du kan gå och lägga dig i ett dike och glömma allt.

Du moste inbilla dig allt. 

Han pratar till mig som om jag va sjuk i huvudet och borde sitta inte på mentalsjukhus. 
Hanpratade med mig med en kall röst och som att jag inte vore hans egna dotter. Hans allra första dotter. 

Jag känner att jag inte har något värde för honom. 
Jag är inte värt någontring i hans ögon. 

Jag hatar honom.

Och tyvärr så har vårat sår mellan oss, blivit alldeles för allvarligt. 
Så det går inte att fixa det som redan är sönder. 
Jag kommer alldrig att få den pappa som jag alltid velat ha.
Och det går inte att ändra på honom heller, tro mig.. jag har försökt.

Och det har nog många andra med gjort. 

Jag inser mer nu att jag inte mår bra i huvud taget och att jag alltid har hatt tankar på att ta mitt liv. 

Jag har redan försökt några gånger, men det va för något år sedan. 

PGA min pappa som behandlar mig som skit. 

Som säger hämska saker till mig..

Den enda anledningen till att jag fortfarande lever, det är för att jag har varit stark igenom alla dessa år och att jag har hatt någon vid min sida. 

Jag känner att jag e snart redå att säga hejdå för alltid. 

Jag är redå... Men vill dö på ett fridfullt vis, så ska ta överdos.

Har alltid velat det. Jag hatar mitt liv, jag vet inte vem jag är.. vf jag gör som jag gör.

Jag är både sjuk och handikappad. Jag sabbar typ allt och jag sårar. 

Jag har en pappa som jag vill "mörda" PGA det han gjort mot mig. 
Jag har typ inga vänner, men om jag nu har det, så känns det som om dom ibland bara skiter i mig, glömmer att jag finns eller inte bryr sig om mig. JAg vet inte..

Vem är jag, vad vill jag..?! 
Jag vet inte vad jag ska göra med mitt liv. 

Vad är meningen med att leva ett patetiskt liv som jag gör. 
Jag inser att jag är sjuk och att jag alltid har mått skit. 
jag har mått dåligt så länge jag kan minnas av att jag har levt. 
Jag vet inte ens när jag börgade med självskadebeteende. 
det va så länge sen, så jag mins inte. 

Jag mins inte. . . 

Vad ska jag göra...!? 
säg mig.